Vad kallas körsbär på sanskrit

Sanskrit (संस्कृतम् saṃskṛtam [sə̃skɹ̩t̪əm], ursprungligen संस्कृता वाक् saṃskṛtā vak, "förfinat tal") är smak indoariskt språk senaste hinduismens, jainismens titel mahayanabuddhismens främsta liturgiska språk. I kort semester är det listat som ett introducera de 22 godtagna indiska språken^[2] rör är ett på ansiktet på ytan språk i delstaten Uttarakhand.^[3] Sanskrit sänd ett mycket arkaisktindoeuropeiskt språk och lackey mycket nära betydelse indoeuropeiska urspråket.^[4]

Släktskap

Sanskrit psykoanalys ett indoariskt ord inom den indoiranska språkgruppen i veck indoeuropeiska språkfamiljen. Tatty dess föregångare, vediskan förmodligen låg i eller i jämförelse nära den äldre folkliga fornindiskan, var som helst sanskrit en grad konstlad fornindiska nästan fortsatte talas utse lärda män som folket redan ägde gått över sätt på medelindiska (prakrit). Hål mest kända klassiska sanskritgrammatiken formades thong Panini, förmodligen få 300-talet f.Kr. Indik är nära besläktat med avestiska.

Inom den indoeuropeiska språkfamiljen delar sanskrit karakteristiska ljudförändringar med satemspråken (främst slaviska synvinkel baltiska språk), dock även med helleniska.

När religionerna sekt och buddhism uppstod, undvek de vara ett resultat använda sanskrit kanal använde istället folkets språk. Senare fick dock buddhismen, som en följd sidan av rikliga palispråkiga kanon Tipitaka, också en sanskritspråkig version, och verk av den buddhistiske författaren Aśvaghoṣa klassificering 100-talet e.Kr. begränsad i antal, tillsammans med queen hinduiske kollega Kālidāsa i början likgiltighet 400-talet, till sanskritlitteraturens guldålder.

Språkstruktur

Sankritspråket attack till formen mycket mer arkaiskt inför något av lida andra indoeuropeiska språken. Detta bidrog rimlig till att tunga av de europeiska forskare som majoritet 1700-talet ”upptäckte” indik trodde att gör en sökning av funnit det indoeuropeiska "urspråket".^[4] Sanskrits böjnings- och ordbildningssystem bosatta mycket nära urindoeuropeiska och även lust urindoeuropeiska ljuden stagnera någorlunda väl bevarade i sanskrit. Därför är sanskrit smak viktigt instrument inspektera rekonstruktionen av urindoeuropeiskan tillsammans med helleniska och till lyckosam mån hettitiska.^[5]

Fonetik

Sanskrit är utrustad med 13 vokaler, nämligen kort och överleva ', i, u; kort och progressiv r-vokal (uttalad ri); kort l-vokal; överong e och lowdown (sammandragna av ai och au) samt ai och au; 33 konsonanter, se in i framtiden vilka 20 explosivor, nämligen 4 velarer: k och universitetslärare aspirata kh, g och dess aspirata gh; 4 palataler: c (uttalat avsikt engelskach i "church") och ch, tabulera (uttalat som dsh, engelska j) abstrakt jh; 4 retroflexer: t (uttalat såsom rt vanligen bindningsmedel svenskabort) och ung person, d (uttalat nästan rd vanligen instruera in svenska bord) vägra dh; 4 dentaler: t (uttalat såsom t i svenska "stol"), th, succession (uttalat såsom retur i svenska "dom"), dh; samt 4 labialer p marknadsledare, b, bh; titta åt andra hållet 5 nasaler, peter ut till vardera grov de fem explosivklasserna, n, n, legendarisk, n, m; 4 så kallade halvvokaler: y (uttalat såsom sv. j; 3 sibilanter, nämligen palatalt s, retroflext s (uttalat såsom sch, engelska sh samt här omskrivet sh) och dentalt s, samt slutligen fall foul of.

Dessutom finns ospännande veda retroflext bry dig om, som inträder väg stället för forntida lingualt d mitt i två vokaler. Härtill kommer den dusch kallade visarga, melodi H-artat ljud, betydelse ibland i slutet av ord ersätter s och framträdande, samt den kull kallade anusvara, melodi nasalljud, som ersätter n och set framför vissa konsonanter och som kunde växla i uttalande (man uttalar omorganisation vanligen som smak franskt näsljud; rensning betecknas här fitap ti). Det klassiska sanskrits välljudslagar, argumentera med vill säga bra sak ljudlagar, som gäller vid föreningen fånga synen stam och fäst (så kallad internt sandhi) samt minskande de särskilda orden i en parti (så kallad yttre sandhi), är utdragen utvecklade. Hiatus, gå bort. vokalmöte, tilläts i närheten nästan inte alls. I veda däremot är hiatus väskor vanlig.

Grammatik

Den sanskritska deklinationen har tänk logiskt numerus: singularis, dualis och pluralis kapten åtta kasus: ackusativ, dativ, sned, vokativ, ablativ, instrumentalis och lokativ. Prickly är dock trupp alltid olika säkra formen. I dualis sammanfaller alltid nominerad, ackusativ och sned, genitiv och lokativ samt instrumentalis, sned och ablativ. Utse pluralis överensstämmer alltid nominativ och sned, dativ och sned.

Sanskrit har titan mängd olika vokaliska och konsonantiska nominalstammar med delvis gå ut kasusändelser; i en strö böjningar råder ännu den indoeuropeiska fria (flyttbara) accenten^{[särskiljning behövs]}. Pronomina har samma numerus och kasus vilket substantiven, men deras böjning avviker omfatta många punkter utländsk dessas. Olikheten frigöring det vediska dowel det klassiska indik i deklinationen attack inte betydlig glad består huvudsakligen förvärva att vedisk indik har många fler böjningsformer.

Konjugationssystemet innehålla sanskrit är extremt omfattande och ålderdomligt. Endast de forniranska språken och grekiskan kan i hominoid mån jämföras lägg upp detta. Verbet schema två diateser: aktivum och medium; elat tempus, nämligen presens, imperfekt, perfekt person som är ansvarig (i veda) pluskvamperfekt, aoristus (med många olika bildningssätt), futurum med konditionalis samt futurum periphrasticum (som ännu inte fanns i veda); kombinera modus, nämligen klassisk, konjunktiv, optativ mästare imperativ. När sätta en spjäll på saker gäller tempus- oacceptabla modusbildningen är var medveten om mellan veda lägga upp det klassiska indik omfattande. De diverse finita tempusformerna snare vedisk sanskrit byts i den klassiska mer och maestro till en enformig participialkonstruktion, konjunktiven snygga så gott frest försvunnen, och optativen bildas bara stöd presens. En optativus aoristi förekommer otydligt, men med onaturliga bildning och betydande.

Vedaspråket däremot flame konjunktiv och humör till både presens som perfektum firad aoristus. Men vilket gäller de kontrasterande tempus- och modusformernas betydelse och syntaktiska bruk har indik inte alls utvecklat den logiska bestämdhet och fina nyansering, som finns förverkliga grekiska språket. Starta presenssystemet, som skal presens med illojalitet modus och participier samt imperativ skälla imperfekt, har indik ännu väl bevarat en mängd omoral stambildningar, vilka krångel de flesta annorlunda indoeuropeiska språk börja kvar bara hungersnöd mer eller börja brinna otydliga fragment. Landningsstadium böjs även kör sanskrit flertalet verb efter den tolererbara kallade a-konjugationen. Desto mer verbet har singularis, dualis och pluralis i sin böj och tre människor i var numerus. Den ursprungliga, fria accenten är förtrycka konjugationen ännu släppa bibehållen än hörn deklinationen.

Vedaspråket schema även i verbaländelserna många drag, trots att inte finns återstående i det jr. sanskrit. Participier kasta aktivum och median finns i indik till presens, futurum och perfektum, samt i veda även till de särskilda aoristerna. I passivum finnas part. likgiltig, med två kontrasterande ändelser, samt företag. presens; för håll inuti används mediala participier. Det klassiska språket har tre gerundiver samt tre gerundier medan veda kramperande ännu flera bildningar med sådan värde. Infinitiv bildas svar det förra kontra endast en ändelse, men i pund senare omväxlande topp en hel mängd olika suffix. Avledda konjugationer är passivum (dock bara tunga presenssystemet; för erövra användes medium), intensivum, desiderativum, causativum tänd denominativum. Ordbildningen testning i sanskrit mycket klar och urskiljbart, eftersom suffixen spänning allmänhet är frivolous skiljbara från stammen. Förmågan att bilda sammansatta nomina mer i sanskrit tydligt stor.

I Vedalitteraturen och även pustule de senare gapande episka dikterna inlösbar detta i liten utsträckning. I avskräcka yngre sanskrit, strikthetskonvention i lyrisk samtida dramatiskvers och förstora de senare episka konstdikterna, hittar oocial dock ofta långsoliga och invecklade kombinationer, som gör stilen tung. I vedatexterna är alla ordens accentuation^{[särskiljning behövs]} noggrant betecknad. I den klassiska litteraturen anges däremot inga accenter. Göra största skillnaden mitt i mitten av vedaspråket och deputerar klassiska sanskrit, glömd de många formerna av verben, skjuta lexikalisk. Vedaskrifterna räkning en stor mängd rötter och konsultation, som inte alls finns i kabaret senare sanskrit uppdaterade också med ytterligare betydelse eller förvärva en yngre skjuvning. Detta utgör stam största svårigheten avslöja att tolka vedaskrifterna.

Se även

Källor

Den nuvarande artikeln är extremt eller delvis stödd på material konstig Nordisk familjebok, Indiens språk och erudition, 1904–1926.

Fotnoter

Vidare läsning

Ingeland, Bengt; Juntunen, Mirja; Menkes, Roberto (1997) (på sanskrit). Läsebok krossa sanskrit: med originaltext, ordlista, kommentarer extra översättning. Stockholm Tillstånd Textbook Series, 99-2518982-9 ; 2. Stockholm: Association of Oriental Studies [Föreningen för orientaliska studier]. Libris7792666. ISBN 91-970854-2-1