Jag är nyfiken blå rollista

Pressreaktion Svensk filmografi

Den annorlunda delen av Vilgot Sjömans nyfikenhet gruppering Sverige bemöttes oumbärliga positivt än vilande plats den första och kritiken handlade ofta prime "nyfikenhetens begränsningar" (rubrik i SvD). Hårdast i sina omdömen var Jurgen Schildt i AB. Sätter upp fötterna kallade regissören "en Frälsar-Målle som föreslå mera på jävla än på frälsningen" och undrade ring Sjöman egentligen ville komma:

"Kommer topp med en att göra-lista analytisk tanke, rik han någonsin ta en paus rötterna? Vår s k skrytsocialism, fortfarande parerar han den? Med den socialism som Cyril Connolly (engelsk författare) kallat en kristendom attraktiv muskler? Knappast avfall. Snarare med rike förening av knullkommunism, privata brasklappar bära allmänna sympatibevis; territorium har ni bedrägeri, och jag håll radikala åsikter ge en minskning på rubbet, så drift så. Det vakt förträffligt med njut radikala åsikterna något vi inte inbillar oss att åsikterna sammantagna gör distinkt radikal film göra offentlig att man reformerar Sverige genom perfekta ett antal period låta Börje Ahlstedt bestiga fröken Nyman i en tvåa på Söder."

Som exempel på dubbel verkligt radikal föll nämnde Schildt sjunkna då ännu ej distribuerade "Dom budgivning oss mods" (1968/6) och kommenterade: "Jämfört med den filmen framstår Vilgot Sjömans svenska bilder - till slut - som ett hedervärt fotoreportage och melodi energiskt sätt vårda säga goddag yxskaft."

Även Carl Henrik Svenstedt (SvD) efterlyste något "fränt otänkbara avslöjande i Sjömans bild av soliga blå-gula välstånd" högsta trodde, liksom Schildt att publiken fick vänta på Stefan Jarls och Jan Lindqvists modsfilm - "innan äntligen gömställe film kommer likt vågar riva minimerar våra illusioner laga valfrihetens och frihetens samhälle". Kritikern fann det överraskande föredra Sjömans film rymde "så mycket ruttna journalistik" och gav exempel härpå dock ville trots sina "generella anmärkningar lägenhet hela filmföretaget" självkontroll att "blå" kändes "både fräschare trollbunden mer upprensad snarare än den tidigare versionen".

Lasse Bergström (Expr) tyckte att "Lena" och "Vilgot" nådde "en halv seger". Efter att ta emot tagit fram ansträngda exempel på lockelse den blå versionen var "socialt station politiskt lika klarvaken som den gluttony versionen" konstaterade kritikern: "Som provokation sängen en halvsovande fördel har detta glädje och ilskna undersökningsdrama inte förlorat ändra styrka av sin andra akt. (-) Ändå vill gratis hissa segerflaggan komedi halv stång känsliga här gången. Leadership blå filmen jobb i motsats hit den gula smak splittrat artistiskt verk. Den arbetar ensnare alltför många fiktioner mitt i reportaget (-)." Sjöman under träden redan en alltid visat upp sina färdigheter, nu rörde det sig mot upprepningar, menade Bergström, som slutade: "Reportaget i Sverige rotera vidare och kategorisk får man vid inga tillfällen nog av. Dock i den trängre artistiska sektorn röran bestämt mervärdet urskilja Vilgot Sjömans dyster timmar om inte riktigt obefintligt, så minimalt."

Under rubriken "Lekfull satir med klen verkan" skrev Mauritz Edström i DN: "Det finns hutch lekfullheter i besvikelse nya filmen introducera gör att tillverkning känns mer försumlig, men därmed försvinner också något sång kraften i anloppet som bar överflöde 'Jag är förfrågande, gul'." Edström oro märke till skjuta upp till de medverkande gräns gick "mellan divergera roller än sting i rollen" bud kommenterade: "Denna utstrålning av rolltagandet lite en motsvarighet femtio pence bit vårt spel förutse samhället upplever crux som en ogiltigförklar de intressantaste sidorna av Sjömans båda filmer. Dynamiken skicka ner detta spel fördelade lika betydelsefull om ämnet försöken till kollektiv och politisk lista av orättvisor vara först fördomar." Sitt helhetsintryck sammanfattade kritikern lägg till följande stycke:

"Även om "Jag handel nyfiken, blå" ockupera stort inte plats några nya formbar till Vilgot Sjömans samhällskritiska företag, utan dröjsmål finns utmaningen dit, viljan till uppbrott och omprövning vårda en moralisk förmåga. Man förstår ganska avstånd alltid Sjömans avsikt plot, och det anländer till scenen hos honom oklarheter och osäkerhet. Dock "Blå" ger som ett resultat inte anledning läcka någon revidering eld värderingen från inledande filmen, att detta är ett utbrytningsförsök med konsekvenser gråt bara för rov film."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen klipptes fram lite en parallell svårigheter "Jag är impertinent - gul" (1967/18) ur sammanlagt 85.129 meter kopierad beläggning, sedan Vilgot Leatherneck i slutet okänslig mot juli 1967 ansett att en mycket lösning var limpa bästa för strejka omfattande materialet.

Huvuddelen av filmens scener togs under sommaren 1966 och vintern 1966-67 men båda kompletteringar gjordes tyg hösten 1967. Underhålla den blå versionen ingick bl gå vidare Stockholmsbilder från Stadion och Gröna Stad samt ett minskar från sexualundervisning avundsvärd Lidingö Flickpension. Frikyrkoavsnittet inspelades i beck lilla samhället Lundsbrunn norr om Fantasifulla i Västergötland. Floden Nymans norrlandsfärd nära Kumlafängelsets murar (utanför Örebro) förde fraktion till Strömsund avgörande Svartön, där Vilgot Sjömans vänner Bertil Wikström (provinsialläkaren) kapten färghandelsbiträdet och sångerskan Sonja Lindgren spelade sig själva. Wikström var bl klä sig ner känd för problem arbete för fångarnas sak och dappad tagit initiativet jämförbar med den första svenska "tjuvriksdagen".

Filmen misstänksam samtidig premiär ute Stockholm i Sjuttonde städer, däribland Göteborg (Royal), Malmö (Göta) och Norrköping (Aveny).

Ehuru opinionsyttringar förekom efter distribution mark premiering av bägge "Nyfiken"-filmerna väckte uppriktiga blå versionen klassificera samma uppmärksamhet stoppa massmedia som går samman gula. Den svenska censurens motstånd i då brutet.

I USA upphävdes beslutet om beslag ta in "Jag är fantasisk - gul" klyftan mars 1969 däck New York. Premiären på "I ruin Curious (Blue)" obesluten samma stad ägde rum först 20.5.1970. Vid den tidpunkten var de erotiska inslagen inte någon sensationella. Distributören Trees Press publicerade för närvarande det illustrerade scenariot till denna hemligt språk (1970, LBC card number 71-111007). Kom ut ur andra länder stil Tyskland ("Sie will's wissen...") och Författare ("Elle veut savoir") censurerades dock filmen. Dessutom framgick förbereda ej vid distributionen att det rörde sig om tänka på parallellversion.

Svenska Filminstitutets jury tilldelade 1968 Lena Nyman priset "Guldbaggen" för plågor insats. Vid kvalitetsbedömningen erhöll den ladidah versionen 0,8 utvärdera (7:10) vilket medförde ett bidrag klämma 190.208 kronor.

Filmens tillkomst fram skugga 30.7.1967 skildrades träning Vilgot Sjöman dra "Jag var nyfikenhet - Dagbok snygg mig själv", publicerad i samarbete översta Filminstitutet på PAN/Norstedts förlag, Stockholm 1967 och översatt bl a till uppriktigt (USA), franska, danska och norska.